Vårsolen - Geniet är tillbaka!

...efter att ha legat i självömkande och kvidande i migränsmärtor och efter att inte ha kunnat göra någonting på fem dagar (en , två, tre...jag tappar ju räkningen på dagarna) är jag så otroligt glad för att kunna säga att jag är uppe och inte har ont idag. Shit, ni skulle bara veta. Jag fattar ingenting. Att ha dessa anfall är så galet. Och sjukt! Det är precis som om huvudet dör och tar med sig kroppen på köpet. Jag känner mig som om jag blivit överkörd av en lastbil både fysiskt och mentalt, men jag är uppe!!

- Jag är uppe!!
Och vilken dag jag valde att göra come back på! Alltså!
Har ni sett ut, eller?

Vårsolen! Våren! Fåglarna! Den smältande snön! Det gråbruna gräset med små små sköra och alldeles fantastiskt vackra små nya gröna färska grässtrån i kanterna!

Jag satte på mig kepsen och solglajorna (ett måste efter migrän, kan jag säga) och gick ut på verandan.

Mmmmm. Solen tog så fint och jag tänkte på alla månader som solen inte har nått längre än till nästippen.

Jag säger som Maria Montazami - "jag känner mig naken och exposed utan mitt läppstift".
Fast i mitt fall är det läppglans. 
:)






Sen gick jag och hämtade en stol. Trädgårdsmöblerna ligger naturligtvis fortfarande vinter-inpackade under en stor presenning, och att ta fram dem hade jag ingen lust att göra.

Sen gick jag och hämtade en iskaffe och DN.

Oj, så mysigt det blev.
...det var en liten vindil som var lite mer isande än jag hade lust att tolerera, så jag satte mig i solen vid altandörren. Där var det lä!








Och innan jag gick in så satte jag foten på gräsmattan, för första gången i år. Härligt, härligt.

VÄLKOMMEN VÅREN! Du är så efterlängtad!

:) // Ann